Könsrasism i SVT:s Veckans brott

Veckans brott i SVT är ett fantastiskt bra program. För det första finns det alltid nervkittlande ämnet brott där som en grund – som en björn på stranden¹ (det är lite som den populära litterära deckargenren som låter läsaren utan risk känna spänning och närma sig farliga saker).

Sen är det intressanta och informativa reportage. Redan här hade det varit ett sevärt och bra program. Men lägg sedan dessutom till unikumet Leif GW Persson, som relativt fritt får orera kring de aktuella ämnena med sina fantastiska liknelser och dräpande oneliners, så får man ett program som absolut inte bör missas.

Den som på ett skickligt sätt ska fungera som en straight man och ställa ”de dumma frågorna” till Leif, och som på så sätt driver fram dessa underhållande kommentarer, är journalisten Camilla Kvartoft. Hon har en gedigen bakgrund på Studio Ett i P1 och sköter sin programledarroll i Veckans brott på ett bra sätt. I senaste avsnittet tyckte jag dock att hon tyvärr trampade rejält i det alltmer infekterade och – glädjande nog – ifrågasatta feministträsket.

Följande hände: Med anledning av att det är 10 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa, så diskuterades fenomenet hedersmord. En kvinnlig advokat var inbjuden för att tala om ämnet. Hon var mycket vettig, insatt, kunnig och hade en självsäker svada att till och med den svårimponerade Leif såg förtjust och hänförd ut (han hade inte det där andra ”nedlåtande leendet” han ibland kan ha då han tycker att någon har fel).

Hon talade om hur viktigt det är att ”ha de rätta kunskaperna”. För annars ser man inte problematiken, man ser inte motiven och kan inte hitta alla gärningsmän, det vill säga kollektivet som är inblandat: familjen, släkten. Man kan då heller inte vare sig lagföra de som begår brotten eller skydda offren.

Lite senare i diskussionen säger Camilla Kvartoft:

Det finns ju dom som ändå hävdar att det är rasistiskt att tala om hedersbrott, att man pekar ut vissa kulturer och att det är bättre att säga ”mäns våld mot kvinnor”.

Ok, för då pekar man ju inte ut en viss grupp?

Advokaten har alltså precis poängterat hur viktigt det är med de rätta kunskaperna, att förstå de kollektiva strukturerna, se det komplexa i de hedersrelaterade brotten, och då vill alltså programledaren ”vidga perspektivet” flertalet nivåer ut från den mycket lilla minoritet som sysslar med dessa vidriga brott, till det mycket svepande – och tröttsamma – uttrycket ”mäns våld mot kvinnor”. Man häpnar. Då har man ju helt tappat ”den så viktiga kunskapen” och är verkligen långt ifrån att ”ringa in problemet”.

Det är ungefär lika korkat som då man försöker hitta en redan svårfunnen nål i en höstack, bestämmer sig för att sluta leta i den relativt begränsade stacken och i stället blandar ut den med hälften av jordens totala tillgång på hö.

Och om man nu vill undvika att peka ut någon specifik religion eller kultur, så ska man kanske också undvika att peka ut ett visst kön.² För det, om nåt, är ju utpekande och stigmatiserande, eftersom det statistiskt sett finns betydligt fler oskyldiga ”i gruppen män”, än om man specificerar problemet – och därav erhåller mer av den så viktiga kunskapen – så långt det går.

Därmed inte sagt att männen och de patriarkala strukturerna inom dessa grupper inte är det stora problemet. Men det är en väldigt stor skillnad på att säga det specifika ”det finns våldsamma patriarkala element i vissa kollektiva kulturer” och att säga det svepande och svartmålande ”mäns våld mot kvinnor”³.

Detta är ingen personlig kritik mot Camilla Kvartoft. Hon förmedlar bara politiskt korrekta tankar som finns i samhället; hon tänker säkert inte, utan gör detta helt automatiskt: alltså kastar stigmatiserande och fördomsfull skit på den enda grupp i samhället som det i dag är fullständigt legitimt att kasta på – det vill säga män.

Fotnoter:

¹ ”Björn på stranden” är ett berättartekniskt hjälpmedel för att fånga läsarens/tittarens spänning och göra en historia bättre. Det vill säga, det är tämligen ointressant att läsa/se ett kärlekspar sitta på stranden, men om man i bakgrunden lägger in ett hot – exempelvis en björn – så blir det genast mycket mer spännande.

² Dessutom konstateras det ju i reportaget att det är män såväl som kvinnor som är drabbade och män såväl som kvinnor som är skyldiga. Så av rena faktamässiga skäl är det ju också en olämplig formulering.

³ Eller varför inte köra ”vissa mäns våld mot kvinnor” som nytt feministiskt mantra? Denna lilla förändring skulle underlätta motsättningarna mellan könen, som tyvärr – mycket på grund av den här feministiska konfrontativa retoriken – existerar och också riskerar att förvärras ytterligare.

En kommentar

  1. Pingback: Sluta dalta

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>