Kvinnodagen – bra eller dålig?

I dag är det internationella kvinnodagen. En väldigt viktig dag. En dag som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. En situation som på många håll är allt annat än jämställd. Man kan dock i två steg problematisera denna dag:

Dels kan man som den luxemburgska EU-kommisionären Viviane Reding argumentera för att ”så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så vi inte längre behöver en sådan här dag.” Och ja, det låter ju vettigt och fint.

Men:

Dels kan man gå ännu ett steg längre i sin intellektuella utveckling och likt den tyska feministen Alice Schwarzer argumentera för ett fullständigt avskaffande av dagen och i stället propagera för att 365 dagar om året ska vara för både kvinnor och män.

Detta tycker jag låter ännu vettigare och finare. Visserligen är uppmärksamheten kring denna dag bra och det ena utesluter ju nödvändigtvis inte det andra, men personligen får jag lite ”värnlösa barns dag-vibbar”. Alltså samtidigt som dagen syftar till att uppmärksamma kvinnors ”värnlöshet”, så cementerar den också på något sätt detsamma: kvinnors offerroll, som någon som inte kan klara sig själv, som inte är ett handlingskraftigt subjekt, utan som behöver hjälp.

Men det är kanske just det som många av världens kvinnor till stor del tyvärr behöver. Det är givetvis tragiskt och beklagligt. Så kvinnodagen kanske trots allt fortfarande kan försvara sin plats. Jag vacklar som synes om dess behövda existens. I alla fall i Sverige.

Summasummarum:

Principiellt: Bort med kvinnodagen.
Pragmatiskt: Ha den kvar. Kanske.

Kvinnodagens syfte att uppmärksamma ”ojämställdhet och kvinnors situation” fungerar åtminstone i svenska tidningar emellertid minst sagt bra. Aftonbladet gör bland annat sin årliga genomgång av jämställdhetsstatusen på en del olika områden. Man tar sin utgångspunkt enligt följande:

På alla områden utom ett är 50 procent idealet, då delar kvinnor och män lika. Går utvecklingen mot 50 procent så går den alltså i rätt riktning. Enda undantaget är lönen. Där är idealet 100 procent, det vill säga att kvinnor tjänar lika mycket som män.

Med denna utgångspunkt är dock ett par av de grafiska mätfigurerna i artikeln lite motsägelsefulla. Bland annat får jag inte ihop hur jämställdheten (enligt Aftonbladet alltså definierad som 50 procents fördelning mellan kvinnor och män) kan ha blivit ”bättre” om andelen kvinnliga landshövdingar har ökat från 52 procent till 57 procent (se bild).

Detta är dock talande för hur polariserad och blind den svenska – nota bene: svenska, inte iranska, afghanska eller saudiarabiska – jämställdhetsdebatten är. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att exempelvis de ovan nämnda länderna fick en släng av den svenska feminismen. Vi har likt materiellt överflöd även överflöd på detta. Kan man skicka sådant i bistånd? Man kanske kan slänga ner Gudrun Schyman i en UFF-container?

Och som om inte detta vore nog, tycker jag att man även kan problematisera Aftonbladets veritabla axiom om 50 procent som ideal. Man kan därför ställa upp två varianter av jämställdhet:

1. Lika utfall: Det vill säga Aftonbladets definition, där målet är 50 procents fördelning mellan könen.

2. Lika regler: Lika rättigheter och skyldigheter för båda könen. Sen behöver fördelningen nödvändigtvis inte bli 50 procent på alla områden, det viktiga är att alla har samma möjligheter.

Den senare varianten lutar jag personligen åt – vilket givetvis inte utesluter att jag kan tycka att det vore bra med en 50/50-fördelning på många områden. Exempelvis föräldraförsäkringen. Och även om riksdag och regering i första hand ska företräda sina väljares åsikter och inte deras kön, så kan jag också tycka att dessa – och många andra offentliga inrättningar – kan ha en normerande funktion och ha en så nära 50/50-fördelning som möjligt.

Tack WordPress, internet och den svenska yttrandefrihetsgrundlagen för ordet!

Ni andra kvinnor, och män, som inte har denna möjlighet har mitt fulla stöd – såväl på kvinnodagen som alla andra dagar!

En kommentar

  1. Röde riddaren

    Hej!

    Jag läser och jag läser och förvirringen bara tilltar. Så länge vi bär med oss att denna temadag, som rör upp så mycket känslor, går under namnet Internationella kvinnodagen så kanske logiken kring dess existens blir något klarare. Om man inte brinner för frågan om inkvotering av fler kvinnor i svenska bolagsstyrelser så kanske man kan känna något mer sympati för t.ex. de kvinnor som könsstympas i Sudan eller något annat afrikanskt land. Detta är givetvis bara en av många företeelser som drabbar kvinnor runt om i världen och som ofta är kopplade till gamla sedvänjor, religion och i förlängningen könsroller och som man försöker belysa på Internationella kvinnodagen.
    Att ha ett sådant makroperspektiv och bara se till huruvida en Internationell kvinnodag fyller något syfte i Sverige eller Europa eller till och med kanske hela västvärlden känns lite väl begränsat. Nej lyft i stället blicken och se till vad denna typ försök till uppmärksammande försöker åstadkomma. Jag blir lika glad, när du nämner Iran, Afghanistan och Saudiarabien med några rader, som jag blir ledsen, när du lyfter fram Alice Schwarzers idéer som något tänkvärt. Detta är bara ett bevis för hur vi i väst allt för ofta förenklar ser till de problem eller om man så vill icke-problem i vår egna lilla hage. Det är där min förvirring blir totalt och känsla av att du inte vet vilket ben du skall stå på växer sig starkare. Jag hoppas jag kan bidra i ditt vacklande kring Internationella kvinnodagens vara eller icke vara.
    Något vi i stället skulle kunna diskutera är huruvida vi sanktionera en dag som fettisdagen. En dag som uppmanar till frossa och överkonsumtion av både mandelmassa och vispgrädde och detta i ett välmående land där fetma är ett tilltagande bekymmer
    Rid i frid
    //Röde riddaren

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>