Peter Dalle – Ett veritabelt geni

Det finns inte många geniala film-, teater- och tv-serieskapare i Sverige. Men Peter Dalle är definitivt en av de få som finns. Han är fenomenal på att regissera, han har en fantastisk tajming i sitt skådespeleri och han är mirakulöst bra på att skriva manus. En komplett filmskapare.

Han slog igenom i TV-serien Lorry som första gången sändes 1989. En till viss del Monty Python-inspirerad (fast vilken humor efter 1975 är inte det?) serie fylld med fristående sketcher, varav vissa endast syftade till att vara roliga, vissa med igenkännande relationskomik och vissa med träffsäker satir. Denna fantastiska bredd har sedan dess återkommit i senare produktioner som Yrrol (1994), Ogifta par – en film som skiljer sig (1997) och Skenbart – en film om tåg (2003).

Ett utmärkande drag i alla dessa filmer är också den höga manuskvalitén. Alla texter Peter Dalle skriver är inget annat än lysande. I exempelvis Ogifta par är i princip alla repliker han själv har dräpande oneliners – med klimax vid ”vad sägs om kåt, glad och tacksam” – som hade fått varje annan manusförfattare skrivkomplex och stilla bedja om att kunna komma på åtminstone en sådan träffsäker replik.¹ Jag tror till och med att självaste Woody Allen hade varit avundsjuk om han hade sett filmen.

Det är filmer med sådana kvalitetsmanus som håller i längden och som man kan se om och om igen. Och då inte bara för att hela tiden upptäcka nya slagfärdiga repliker – inte sällan upptäckta om man lyssnar noga på Dalles ofta i smyg mumlande sarkasmer – utan också för det fantastiska skådespeleriet i form av den svartsjuka, osäkra och tyst ängsliga Suzanne Reuter, den mer utåtagerande och humörsvajiga Lena Endre samt den timide och misslyckade Johan Ulveson – vars fylleslapstick i slutet av filmen är en klassiker.

Det är därför tråkigt att Dalle tydligen har svårigheter att få produktionsstöd av Svenska Filminstitutet till att göra fler filmer. Enligt honom själv beror det delvis på att ”han har fel kön”:

 – Det är helt vansinnigt och konstigt att det man har mellan benen ska styra fördelningen av pengarna, säger han.

Jag kan inte annat än hålla med. Ty sedan Filminstitutets jämställdhetspolicy infördes 2006 är målet att ”andelen kvinnor i yrkeskategorierna regissör, manusförfattare och producent, bör vara minst 40 procent bland de projekt som får stöd”. I det filmavtal som börjar gälla den 1 januari 2013 är jämställdhetsmålet ännu tydligare formulerat: ”stöden ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män”.

Detta är givetvis ett gigantiskt feltänk. För det första borde en jämställd värld inte tala, eller bry sig, om kön överhuvudtaget. För det andra medför en sådan på förhand uppställd fördelning en betydande diskriminering i det fall det finns en kraftig snedfördelning av könen på de som ansöker om stöd. Säg att det under ett år ges bidrag till 20 filmer och att det är 100 män och 10 kvinnor som söker. Detta medför att 100 procent av kvinnorna och 10 procent av männen enligt den från och med 2013 på förhand 50/50-uppställda fördelningen får en bifallande ansökan. Det är naturligtvis lika illa i en omvänd situation med 100 sökande kvinnor och 10 sökande män.

Ergo: Så länge denna på förhand uppställda fördelning tillämpas och det är en majoritet av män som ansöker om dessa produktionsstöd, har Peter Dalle helt rätt i att ”han har fel kön” och oavsett detta har han ALLTID rätt i att det är ”vansinnigt och konstigt att det man har mellan benen ska styra fördelningen av pengarna”.

Nä, självklart borde Filminstitutet titta på filmens potentiella kvalité och inte be den stackars regissören som står framför deras skrivbord med mössan i handen att dra ner byxorna.

Pinsamt.

Nä, heja Peter Dalle! Jag väntar otåligt på Ogifta par 2.

Fotnot:

¹ Det orealistiska i sammanhanget är dock att ingen i verkligheten kan vara så snabbtänkt och slagfärdig som Dalle är i filmen. Det är precis som med Hjalmar Söderbergs dagboksroman Doktor Glas; det enda att anmärka på i den är att det är fullständigt orealistisk att Doktor Glas själv hade kunnat skriva den bländande Söderbergsprosan.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>